I morse var vi och hämtade sonen på tåget. Han for på torsdag kväll till Västerås för att hälsa på en kompis. Det var så underbart att äntligen få krama om honom igen. Igår fick jag ju vara utan morsdags firande men det uppvägdes av morgonens kram, det var den bästa gåva jag någonsin kunnat få ♥ Jag älskar verkligen min son över allt annat ♥Som pricken över i:et så har det varit en underbart varm och solig dag ツ Just nu känns det som om att livet inte kan bli bättre ♥★
Igår hade jag en tung dag med tunga jobbiga tankar :'( Det är en himla tur att inte alla dagar är likadana för då skulle man nog bli tokig :-/
Sedan kl. 20 igår kväll har min älskade make & son varit på UG med Nattvandrarna för ett Film Marathon med film ändå fram till kl. O8 nu på morgonen, så det är en stund kvar innan de kommer hem igen ♥
Jag börjar känna mig piggare igen nu sedan slangen i njuren kom tillbaka igen , men känner mig lite ledsen över att måsta ha den tillbaka bara 8 veckor efter operationen som skulle göra allt bra men det funkade tyvärr inte. Ja, ja ....nu får läkarna något att grubbla över, hur de ska fixa till min njure på ett hållbart sätt. Nog med sjukdomar.......
Jag är så glad för jag fick beviljat bygglovet till utbyggnaden av vår hall. Den kommer att bli så pass stor att jag ska kunna köra in min minicrosser och även ha en egen kökshylla i min höjd då jag sitter i rullstolen. Det är så mycket trevligare att kunna känna sig självständig i största möjligaste mån. Jag får även altandörren ombyggd och altangolvet så att allt blir i samma höjd sm vardagsrumsgolvet så att jag ska kunna komma mig ut på altanen på egen hand ;-) Det känns som en riktig stor gåva ska ni veta att kunna göra lite saker på egen hand utan att hela tiden måsta ropa på min make att komma och hjälpa mig ♥
Hoppas att ni alla får en underbar 1 maj dag och att vi får njuta av solen idag ♡♥♡
Det är nu fredag morgon. Jag är i Umeå och jag ligger här och väntar på att få en nefrostomikateter. Jag kom hit igår kväll med ambulans, apparaten på Skellefteå lasarett hade gått sönder därför är jag här. För nio veckor sedan var jag till Malmö och opererade bort min första Nefrostomikateter efter att ha haft den i två år , det var så skönt att bli av med den.
En Nefrostomikateter får man för att avlasta njuren då det i mitt fall är så att urinröret växer igen strax under njurbäckenet så urinen kommer sig inte ner i Urinblåsan, det är än grym smärta man får från njuren då den blir överfull och utspänd.
Jag trodde väl aldrig i min vildaste fantasi att jag efter 8 v skulle ligga här på sjukhuset igen pgaatt det åter har växt igen och jag nu måste börja om på ruta ett igen.
Jag känner mig både ledsen och bitter över att jag aldrig bara kan få ha det bra och bara njuta av livet.Varje gång jag hämtat mig från det ena så kommer nästa. Nä, jag vet att jag inte ska klaga, det finns de som har det betydlig mycket värre än jag men just NU så känns livet ganska så tungt att leva :'(
Det är tur att man har en underbar familj, släkt och vänner, det sätter verkligen ljus på vardagen och livet ♥ Älskar er alla massor ♥ Men det vet ni ju redan =)
Gruvar mig alltid något enormt inför en sövning och operation, men jag vet ju att det går bra och det händer inget farligt och dessutom så kommer jag ju att slippa smärtorna från njuren då det är klart. Väntar på att min älskade make ska komma, han trodde att han skulle hinna komma innan kl 10:00 då ingreppet ska göras. Han har ju ca. 16 mil att köra så jag hoppas att allt går bra för honom också , att han kommer sig hit välbehållen ♥
Min mamma är så stark, det säger faktiskt alla. Men i ensamhet om natten har jag sett hennes tårar falla. Under sömnlösa nätter kommer jag tassande på tå, hon vet inte att jag är där för att hjälpa henne förstå. Lika ändlöst som strandens vågor och hennes smärta. Jag vakar över min starka mamma som alltid bär mig i sitt hjärta. Hon bär ett leende, ett leende som hon tror döljer hennes sorg. Men genom Himlens dörr ser jag tårarna som följer. Min mamma försöker att hantera döden för att hålla mig kvar Men alla som känner henne vet att det är den enda möjlighet hon har. När jag vakar över min starka mamma genom Himlens öppna dörr, försöker jag förklara att änglar skyddar mig nu så som hon gjorde förr. Men jag vet att det inte hjälper, eller lättar bördorna hon bär, har du möjlighet, gör ett besök och visa att du håller henne kär. Vad hon än säger? hur hon än mår..... Min starka mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår.
